Två gånger lyfte dödens fågel I natten.
Två gånger flög den mot en sovande stad.
Och I sina klor hade den en sol.
Två gånger flög den fågeln ut I natten.
Två gånger såg vi Solen störta till marken.
Två gånger tändes hela skapelsens ljus.
Solen var så varm, skenet var så starkt;
Två gånger brände Solen fast I Jorden.
Ännu skriker männ'skor I sömnen.
Ännu föder kvinnorna lik.
Ännu lever giftet I blodet.
Ännu skördas ofödda liv.
Hur många fåglar flyger nu över Jorden?
Hur många solar bäare dom I sina klor?
Flyger dom mot mej?
Siktar dom på mej?
Hur många fåglar svävar över Jorden?
Skräcken kramar hela Europa.
Skräcken skuggar snart också dej.
Skräcken bryter ner mina vänner.
Skräcken förlamar snart också mej.
Livet glider ur våra händer.
Livet angåare snart inte oss.
Livet mister långsamt sin mening.
Livet liknar alltmer ett bloss.
Rätten äare snart att bara hoppas.
Rätten äare snart att bara tro.
Hoppas på nå'n form av besinning.
Tro på en möjlighet föare våare jord.
Men vem äare jag att ställa mej bredvid?
Vem äare jag att blunda föare en strid?
Vem äare jag att överlåta framtiden
Åt dom som bara strävar bakåt?
Vem äare jag att svika vännarna?
Vem äare jag att vrida händerna?
Vem äare jag att visa dom min hals
Och be dom bita tills jag mister andan?
Jag äare häare, jag ser ju mina barn.
Dom äare häare, dom litar på sin far.
Jag äare nu, det äare nu jag har min tid,
Det äare nu jag måste bygge deras framtid.
Ännu äare jag stark!
Ännu ståare jag mitt I livet!
Ännu finns det dom jag älskar!
Jag skall slåss föare dom så länge jag finns till!
