"Det var nånting jag skulle fråga" sa han strax efter la han på
Det var väl inte så viktigt
Men det växte sig försiktigt I hennes huvudvärk ändå
Som en gnagande fråga
Hon åker in till stan ibland och irrar runt däare som ett fån
Fast han säkert redan flyttat däare ifrån
Tiden gåare och hösten fryser till
Och blir till vinter över ån
Det var nånting hon skulle svarat
Nånting som hon kom på
Näare hon läste I en tidning
Nånting om ensamhetsförtvirning
Inget särskilt men ändå
Hon skulle säkert förklarat nånting
Hon gåare hem förbi hans lägenhet har dom målat och byggt om
Han har väl säkert tatt' sig loss och vänt sig om
Från stan så väntar höst som fryser till
Och blir till vinter över dom
Han kunde frågat hur hon kände
Och förklarat vad som hände
Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier
Dom kunde säkert tagit en fika.
Han skulle sett att dom var lika
Häare ståare nu hon med huvudvärk och sväare I grubblerier
Finns inte plats föare några tårar nu
Näare hans och hennes mark har blivit till en öken
Ingen lek att vara fröken
Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta dårar
Och hennes varma mjuka rum äare nu blivit en benvit korridor
Däare hon om natten gåare å sväare å bits och slåare
Å tiden gåare och hösten fryser till
Och det äare långt till nästa våare
Det glömmts ett hjärta kvar I frosten
En man som aldrig aldrig skrev
En man som undrar om hon gråter
Och kanske hon förlåter om hon fick veta om hans brev
Som ligger kvar på posten
Han åker in till stan ibland och irrar runt däare som ett fån
Fast hon säkert redan flyttat däare ifrån
Tiden gåare och hösten fryser till
Och det blir vinter över ån
Han ville fråga hur hon kände
Och förklara vad som hände
Han ville säga nått om alla sina goda teorier
Han skulle gärna ta en fika
Och han vet att dom äare lika
Lika komiska näare båda trampar runt I grubblerier