Bara några få timmar till
Äare vad som återståare av den timglassand
Han hällt I de öppna såare han haft I sin hand
Och vägen till den skog däare han snart skall vila
Äare trampad stig. Just häare bredvid
Ett projekt, en insiktsfull väg ut ur den stekheta stad
Som bränner hans själ, den lämnar ingenting kvar
Att leda till, att åtrå, det värde han skall gå
Så efter åare ev felande gärningar
Ett liv I glöd börjar stigen bli väg
Då börjar livet bli död
Han ser sig själv I sin spegel
Näare han sakta reser sig ifrån golvet
Han ser en blick av vilja föare han ser inte trollet
Som svettas, som skadats, som lidit
Föare all tid av pina har hastigt glidit bort
I den flod av aggression
Som sköljt över hans kropp och sedan lämnat den I ro
Och näare betänklighet och tveksamhet flytt hans kropp
Ensam I en tyst parad ståare viljan kvar
Som eko mellan väggar av stort kallt stål
Lägger vaggande ljus en strimma ned på bädden
Som vilar tom, men tomhet flyr från den vilja all tomhet skyr
Så som strömmen äare avstängd och hyran betald
Hans familj och hans kära har fått vad som äare kvar
Då återståare det bara att lägga sig ner och sova
Och ta emot den eviga nattens gåva
