Nr som kungens knekt, sa till fru Engelbrekt,
Att hon inte fick gmma sin man.
Ja, d s sa hon direkt att hon och Engelbrekt,
Inte lngre var gifta med varann.
Och knekten frsvann.
Och hennes man kom fram.
"Det hade rckt", sa Engelbrekt,
"om du bara hade ljugit lite grann".
Nr som Axel Oxenstierna, kom med sin hst,
Var den ryktad, pyntad och fin.
Ocks kungens hst, hade kltt sig till fest,
Och satt p sig en hgfrdig min.
Och hans gon var kalla,
Nr han viskade till alla:
"Axels hst, har blivit smittad av pest,
Mot det hjlper ingen medicin"!
Och Kungar och Adelsmn e bttre n Prster,
Fattig e smre n rik.
Lrling och gesll e underordnad Mster,
Men den ene e den andre nd lik!
Nr som Carl von Linn fyllde 43,
S stod ytterdrren p glnt.
D kunde man se att hans proteg,
Rckte ver en skl som present.
Han applderade.
Och gratulerade.
"Vad e det med det"?, sa Carl von Linn,
"Du e ju nd bara en student"!
Nr som Karl XII, kom tillbaks till armn,
Var hgkvarteret brnt.
D sa Ansgar Petrn, en beriden kapten,
Att det blev brnt av en dubbelagent!
"Ta av dina handskar", sa Kungen till Ansgar.
"Du var inte sen att tvtta dig ren,
S det inte skulle synas vad som hnt"!
N, Kungar och Adelsmn e bttre n Prster,
Fattig e smre n rik.
Lrling och gesll e underordnad Mster,
Men den ene e den andre nd lik!
Nr som Alfred Nobel, laga' revbenspjll,
La han in mera ved i sin spis.
Fr Alexander Bell, hade samma kvll,
Kommit hem till Nobel med en gris.
Bell sa: "Mera salt"!
Och "Det e fr kallt"!
"Jag e trtt p ditt gnll", sa Alfred Nobel,
"Du ska aldrig f mitt pris"!
